En
politisk utvärdering blir generaliserande inte minst i
detta första
skede när vi ännu inte vet så mycket.
Likafullt är det nödvändigt att
påbörja diskussionen. Jag gör det genom att
först utgå från resultatet
på olika områden för att sedan
övergå till en mer allmänpolitisk
analys.
Försvaret
av offentlig sektor och miljö mot EU:s WTO och
privatiseringspolitik
EU
och USA:s beslut i Göteborg att gemensamt driva fram en
ny
förhandlingsrunda innebär
ettsteg för att enat
gå emot den seger som
tredje världens regeringar och hela världens
folkrörelser lyckades
driva igenom i Seattle. Det är dock inte helt klart hur
omfattande EU
och USA:s förslag till en ny förhandlingsrunda
kommer att bli inför
nästa WTO-möte i Doha, Qatar i november. Efter
hållbarhets- och
motkonferenser i Göteborg har framgångar
uppnåtts i Finland. Tredje
världen och nordiska deltagare som kom från
Göteborg kunde på ett
seminarium organiserat av finska utrikesministeriet bidra
till gehör
för idén att finska positioner inför WTO
mötet granskas av företrädare
från Syd. En sådan granskning i Finland
sätter också press på andra
länder i Nord att få sina positioner granskade av
tredje världen.
Det
kan också finnas andra intressanta möjligheter
att skapa
motsättningar mellan USA och EU för att
uppnå både viktiga
solidaritets- och miljömål. Centralt för
folkrörelserna är att hindra
en ny omfattande runda som innefattar privatisering av
tjänster i stor
skala och investeringar. Centralt är också
jordbruksfrågan. Här är
läget komplicerat. Dels handlar det om en allmän
offensiv strategi för
att få jordbruket ut ur frihandelsavtalet helt och
hållet, ett krav
som drivs av den internationella
småbrukarrörelsen Via Campesina
tillsammans med Friends of the Earth International. En annan
aspekt är
att gå emot utvidgning av WTO till att omfatta
även
biopatentvilket
bl.a. EU kommissionen eftersträvar till nytta för
storföretag i Nord
och till allvarlig skada för jordbruket i
Syd.
Vidare
handlar en central maktfråga om subventioner av
rika
industriländernas jordbruksprodukter och dumpning
av
jordbruksprodukter som förstör för
bönderna i östeuropa och tredje
världen. Det är också här som det finns
en avgörande skillnad mellan
USA och EU. USA är motståndare till EU:s dumpning
av subventionerade
jordbruksvaror samtidigt som EU mer än USA önskar
en bred ny
förhandlingsrunda, bl.a. för att slippa en
obehaglig diskussion om den
egna dumpningspolitiken.
En
fortsatt enad folkrörelseallians tillsammans med tredje
världens
regeringar mot en ny bred förhandlingsrunda har
alltså mycket
intressanta möjligheter att lyckas om den förenar
sig med en kamp i
handelspolitikens svagaste punkt - jordbruksfrågan. En
sådan kamp kan
dock inte inskränka sig till ett publikfriande krav
riktat mot
omfånget på jordbrukssubventionerna. Den
måste framförallt inrikta sig
på ändring av jordbrukssubventionernas inriktning
för stöd åt kvalitet
och ekologisk satsning så att också dumpning
upphör.
Förutsättningen
för segrar i kampen mot WTO- och
privatiseringspolitiken bygger på långsiktiga
allianser mellan väl
förankrade folkrörelser. Det handlar främst
om bonderörelser och då
särskilt småbrukarrörelser i hela
världen, det handlar om
fackföreningar och då särskilt i tredje
världen och fackföreningar
kopplade till offentliga sektorn eller andra grupper av
arbetare eller
löntagare särskilt utsatta för den nyliberala
politiken som
transportarbetare eller handelsanställda. Det handlar
också om
konsumentintresset, miljörörelsen och
solidaritetsrörelsen. Därför är
alliansen med bönderna central för att uppnå
bestående segrar. En kamp
behövs för att vrida utvecklingen bort från
industrijordbruket
subventionerade exportdumpning mot ett mer ekologiskt
jordbruk som
också kan vara subventionerat men inte dumpar sina
produkter på andra
|