utan
FN mandat har regeringen i hög grad lyckats få
till en
uppslutning bakom den förda politiken. Någon
samlad opinionsbildning
har inte kommit till stånd trots vädjan
från framförallt
organisationer inom Göteborgsaktionen om samverkan
mellan alla
organisationer.Toppmötet
mellan EU och USA innebar dock en väsentlig
framgång för svenska vapenindustrin. President
Bush hade som politisk
gåva till Sverige med sig att våra vapenexport
nu kan bli allmänt
godkänd efter NATO standard vilket kan trygga Sveriges
integrering i
NATO och EU:s militarisering.
Viktiga
steg togs också på vägen att bygga upp en
EU-armé i Göteborg.
Den första delen av styrkan ska vara "snabbt
operationell" inte senare
än till EU toppmötet i Laeken i Belgien i
december. EU-armén ska bestå
av 60.000 man som ska kunna vara utskickade under upp till
ett år. För
detta behövs mer än 200.000 soldater sammanlagt i
beredskap.
Göteborgsmötet konstaterade också att det
var vissa svårigheter med
att få tillräckligt med bidrag till EU-armen. En
stötesten har varit
Turkiet. EU:s planer att använda sig av NATO vapen
och
planeringsfunktioner har hindrats av att Turkiet krävt
fullt
inflytande över EU-armén så att den inte
kan användas mot Turkiets
intressen. Nu tycks dock EU och Turkiet ha blivit mycket
enigare
militärpolitiskt. Sju EU-länder och Turkiet
beställde strax efter
EU-toppmötet 196 transportflygplan från
europeiska Airbus. Dessa stora
transportflygplan är centrala för att snabbt
genomföra militära
operationer långt utanför EU:s
gränser.
Slutdeklarationen
från EU-toppmötet i Göteborg förklarar
också sitt
stöd till "hårt agerande mot extremister och
organiserad kriminalitet
i Kosovo och hela regionen" och stödjer i ett
särskilt uttalande
makedonoska presidenten Trajkovskis plan för
avväpning av de albanska
upprorsmakrna. Man önskar stationera en fast
representant i Skopje och
fortsätta "handla i nära samarbete med NATO och de
viktigaste
involverade samarbetspartners och
organisationer".Enligt
dagstidningen Politken i Danmark förbereder nu NATO en
insatsstyrka på
10.000 man för att kunna sätta in i Makedonien.
EU:s vacklande politik
på Balkan fortsätter sedan erkännandet av
den etniskt exkluderande
staten kroatien med en huvudtendens att dra in alltfler
länder i
sönderstyckning och konflikter med allt större
klyftor mellan fattig
och rik. Under ekonomisk utpressning har Jugoslavien
sänt Milosevic
till internationella krisgförbrytardomstolen i Haag
alldeles innan en
biståndskonferens skulle starta. Makedonien gjordes
till militärbas
och flyktingläger under kriget med Jugoslavien utan att
få någon
kompensation. Förr eller senare kommer priset för
den politik som förs
där inte bara inhemska men också internationella
krafter medverkar och
är parter i konflikten.
Mycket
arbete återstår alltså. Fortfarande
är freden det huvudmotiv
som används för att legitimera EU och fortfarande
är det i fredsfrågan
den största skillnaden mellan allmänheten
avståndstagande mot
militaristisk NATO politik medan när EU förbereder
samma typ av
självpåtagenrätt
att ingripa utanför EU är acceptansen
stor.Det
räcker inte med kritik av USA:s upprustning och EU:s
stärkande av
vepenindustrin. Inte eller att frågan om EU:s
militarisering görs till
en marginell fråga för EU-motståndet. Det
måste mer till.
Göteborgsaktionens motkonferens kan här vara en
början på en förnyelse
både av fredsrörelsen och EU-kritiken. För
den som är intresserad
finns mer information om denna del av motkonferensen
på Friit Forums
hemsida där också Kristna freds och Svenska freds
och
skiljedomsföreningens seminarium redovisas. På
Folkrörelsen nej till
EU:s hemsida finns mer information om militarsieringen av
EU. Än mer
information om både EU:s militarsiering i
allmänhet men också EU:s
politik på Balkan och i Makedonien finner man på
Transnationella
stiftelsen för fred och framtidsstudier vars drivande
kraft Jan Öberg
var med på motkonferensen. En miniplattform för
det fortsatte arbete
som både fredsorganisationer och andra kan skirva
under finns antagen
av motkonferensen. Kring en sådan miniplattform kan
också ett
|