Folkrörelser och Protester Start | Om oss | Forum | Nordiskt
nyhetsbrev | Kampanjer | Datum |
Uppslagsverk | Folkrorelser
| Arbetare | Allmänningar
| Bönder | Fred
| Kvinnor
| Miljö | Övriga | |
Afrika- Senegal-Gambia- Guinea-Bissau- Guinea- Sierra Leone- Liberia- Elfenbenskusten- Ghana- Togo- Mali- Burkina Faso- Niger- Benin- Nigeria- Chad- Kamerun- Centralafrikanska rep- Ekvatorialguinea- Gabon- Kongo B- Kongo K- Etiopien- Djibouti- Somalia- Kenya- Uganda- Rwanda- Burundi- Tanzania- Zambia- Mozambique- Malawi- Zimbabwe- Botswana- Namibia- Sydafrika- Lesotho- Swaziland- Malagasy- MauritiusNordafrika-VästasienEuropaSydasienOstasienNordamerikaLatinamerikaTillbaka till Landindex |
KongoFolkmängd 2011: 71 miljYta: 1.104.000 km2Produktion 2010: 12 mdr USD
Kortbeskrivning: Större delen av den centralafrikanska regnskogen och savannen omedelbart söder om; koloniserades av jordbrukare för ca 4000 år sen. Runt 1500 fanns en del feodalt organiserade riken i söder medan skogen beboddes av statslösa folk. Rikena föröddes av den atlantiska slavhandeln 1550-1850 och motståndet var svagt då europeer tog över makten grundat i överlägsen militär organisaion och teknik för att plundra landet på elfenben och gummi. Under perioden mellan ca 1880 och 1908 styrdes området som ett privat företag av den belgiske kungen som utnyttjade tvångsarbete med en sådan effektivitet att befolkningen halverades. Ett tiotal väpnade uppror rapporteras under perioden, vilka alla slogs ner pga sin lokala begränsning. Efter 1908 rationaliserades produktionen; ekonomin baserades på koppargruvor vilket krävde mer långsiktighet och lönearbete istället för slaveri. Traditionalistiska väpnade uppror kompletterades med andra repertoarer. Kristna frikyrkor började betrakta kolonialmakten som antikrist som borde bojkottas. Arbetarrörelser började uppstå i gruvdistrikten. Andra världskriget stärkte dessa tack vare den ökade efterfrågan på koppar. Samtidigt förlorade belgiska staten prestige genom att kapitulera för tyskarna. 1941 bröt en generalstrejk ut i Katanga. Den slogs ner med våld men inspirerade till nya strejker och ny facklig organisering. Emellertid växte bara små riksomfatande politiska miljöer fram; självständighetssträvandena omfattade främst de få utbildade som ville kunna avancera utan hinder av rasgränser. Men den indiska självständighetsrörelsen verkade även här; när ett massmöte för kongospråkets rättigheter besköts av kolonialpolisen och fler protestmöten organiserades förlorade Belgien modet, förklarade Kongo självständigt 1960 och lämnade över till den lilla självständighetsrörelsen. Denna hade ingen organisation utan den ena provinsen efter den andra togs över av lokala starka personer tills militären etablerade någon sorts kontroll. Under tiden fortsatte plundringen i händerna på gruvbolag där efterhand ledande militärer deltog, medan infrastruktur och sociala rättigheter utvecklades föga ens efter afrikanska normer. I början av 90-talet revolterade främst slumbefolknigen i städerna mot ekonomisk vanskötsel och IMF-styrda nedskärningar; fyra år av dubbelmakt inträdde tills militära plundrare i gruvområdena i öster i samverkan med militära plundrare i grannstaterna tog någon sorts kontroll igen 1997.
Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org
|