Holländska kalvinister

Nederländerna var det rikaste och mest industrialiserade av de länder som lydde under den spanska monarkin. Det ansågs följaktligen av denna som en prima mjölkko att betala för alla de krig som behövdes för att hålla ihop imperiet.

Men de nederländska städerna hade därmed också resurser att försvara sig med. Inte bara pengar och skepp (som kunde användas offensivt om så vore) också en militant kalvinistisk kyrka. Den kalvinistiska läran innebär ju bland annat att de troende organiserar sig tätt, och en sådan organisering kan bli mycket slagkraftig om den angrips.

Och angrep var precis vad regimen gjorde; i enlighet med 1500-talsstatens principer tolererade den inget som helst konkurrerande maktcentrum. Samtidigt med att den införde en tioprocentig omsättningsskatt förbjöd den också de kalvinistiska organisationerna och började hänga och bränna de kalvinister den fick tag på.

Det skatteuppror som följde var ett av de framgångsrikaste någonsin. Efter diverse lokala uppror fick konflikten en nationell karaktär sedan köpmännens sjörövarflotta ockuperat staden Brielle 1 april 1572. De upproriska fick tidigt en förskansning i provinsen Holland som var full av kanaler och sjöar och svår att behärska med ryttararméer men desto lättare att försvara med fartyg. Efter en generation av strider tvingades den spanska monarkin erkänna sig besegrad 1609 och erkänna de sju nordliga nederländska provinserna (dagens Nederländerna) som självständiga.

Bilden ovan visar Rembrandts målning Nattvakten, en glorifiering av den beväpning av borgerskapet som kanske inte direkt vann kriget men i alla fall behöll den politiska ledningen av upproret. Det vanliga folket som fick tjänstgöra som kanonmat i arméerna tillerkändes rätt att existera, dvs fick ta del av den med tidens mått generösa välfärdslagstiftning som infördes. Det är från den här tiden som inkludering av folkmajoriteten börjar komplettera våld och tvång som politisk maktmetod i Västeuropa.

För borgerskapet betalade sig upproret bra, trots eftergifterna till gemene man. Nederländerna blev sedan det blev kvitt hovet Europas finansiella centrum, en ställning det behöll i hundrafemti år. Ett faktum som bidrog till att dess principer spreds - andra länders härskande klasser ville föstås bli lika rika och antog att holländska metoder kanske var effektiva.

Litt: Geoffrey Parker: The Dutch revolt, Allen Lane 1977, Wayne te Brake: Shaping history, Univesity of California Press 1998.