Andinska bönder

Det spanska väldet i Sydamerika hade två syften. Ett var att förse spanjorer med jord och ge dem en möjlighet att bli godsägare - eller åtminstone ett hyggligt betalt jobb. Det andra var att tömma gruvorna på inte minst silver för att betala spanska statens jättelika arméer. Silvergruvan i Potosí var länge världens största och gruvstaden var en av världens största städer.

De som betalade kalaset var de andinska bönderna. De fick bo kvar i sina byar och arbeta åt de spanska herremännen, och sända sina ungdomar till silvergruvorna. För att det skulle fungera smärtfritt koopterades också en stor del av den traditionella inhemska överklassen på samma villkor som den inflyttade spanska.

Mot detta försvarade sig bönderna så gott de kunde, på ungefär samma sätt som bönder i Europa - med strejker, leveransvägran, skattevägran och ibland genom att bränna någon officiell byggnad. Staten brukade reagera förhållandevis milt eftersom det för den var viktigare att bönderna betalade än att de dog. Så upproren förblev i regel lokala.

Först på 1700-talet uppstod bredare rörelser. Först då började det uppstå en indiansk stadsarbetarklass med överregionala identiteter. Ofta var sådana bredare rörelser religiöst präglade och bekämpar staten i namn av jordbrukets gud.

Till en sådan rörelse i Peru anslöt sig på 1740-talet delar av den inhemska indianska överklassen, som nostalgiskt såg tillbaka på den tid då de ensamma bestämde i landet. Den rörelsen besegrades, men fyrtio år senare inspirerade den tll en ny rörelse i Peru, som då även omfattade dagens Bolivia.

I "Nedre Peru" styrdes upproret stenhårt av Don José Condorcanqui, utnämnd till ny Inka av upprorsledningen. Den rörelsen besegrades tämligen snabbt. I "Övre Peru", dvs Bolivia, höll rörelsen ut längre. Där var den socialrevolutionär och syftade till jordreform och till att göra slut på all överklass. Den nationella rörelsen i Nedre Peru hjälpte till att slå ner dem.

Bonderörelsen i Övre Peru inspirerar fortfarande. Dess blockader av La Paz återupprepas än idag av indianrörelsen i dess kamp mot den europeiserade borgerligheten. Den nationella rörelsen i Peru gick det sämre för. Ingenstans i Latinamerika är indianer så föraktade som i Peru.

Läs mer om Bolivia här.

Litt: John E Kicza: The Indian in Latin American history, Jaguar Books 1993.