Kortbeskrivning: Tillhörde delvis inka-imperiet, delvis statslösa folk innan europeerna tog över. Här låg Silverberget i Potosí, europeernas finansiella hemlighet som satte dem i stånd att erövra världen, och invånarna tvingades bearbeta gruvan tills silvret tog slut. När bönder och indianer i Anderna gjorde uppror på 1780-talet blev upproret radikalare i Bolivia än någon annanstans och ställdes snarare bönder mot jordägare än indianer mot spanjorer som i Peru.

Bolivia blev självständigt tillsammans med resten av Sydamerika runt 1820 och styrdes därefter av ett tunt kotteri av gruvägare och jordägare i drygt hundra år. I kaoset som följde av ett oljekrig mot Paraguay i början av 40-talet tog stadsmedelklassen i La Paz makten, men säkrad blev den inte förrän tenngruvarbetarna hjälpte till 1952. Gruvarbetarna var därefter i en generation ett oundgängligt stöd för den populistiska medelklassen, ett stöd som den gjorde sitt bästa för att slippa. Exempelvis iscensatte den en jordreform för att få tacksamma bönder som stöd istället, men bönderna höll sig på sin kant eftersom det var så mycket villkor förknippade med jordägandet. Trötta på att vara fångar hos arbetare och bönder slöt sig medelklassen allt mer till terroristiska världsmarknadsregimer istället, som rationaliserade bort gruvorna och med dem arbetarna, och satsade på olja och kokain.

Emellertid blev bönderna starkare under 80-talet i allians med en ny stadsmedelklass med bondebakgrund. De definierade sig tillsammans som indianrörelse och utmanade den spanskättade minoritet som hade haft all makt ända sen 1500-talet, inte helt utan framgång.

 

Aktuellt: Bolivia var det första landet som utsattes för liberal "chockterapi", på 80-talet, före Ryssland. Tenngruvorna stängdes och socialstaten försvann. Gruvarbetarna tvingades bli bönder men tog med sig sin radikala fackliga tradition. I synnerhet cocaodlarna i Cochabamba, i landets mest expanderande bransch, utvecklade en stark organisering (Seis Federaciones del Trópico de Cochabamba). Den stod t.ex. bakom motståndet mot privatisering av vattenförsörjningen (inkl rätten till regnvattnet) i slutet av nittitalet, en kamp de vann. Cocaodlarna var också grunden för den nationella rörelsen Movimiento al Socialismo, en löslig sammanslutning av folkrörelser som den nyvalde presidenten Evo Morales tillhör.

Det andra centrumet för Bolivias folkrörelser är sluminvånarna i El Alto, La Paz fattigstadsdel, organiserade i FEJUVE (Federación de Juntas Vecinales). De tog initiativet till att fälla regeringen 2004 med gatudemonstrationer och ockupation av La Paz infartsvägar då regeringen hade slumpat bort landets nya gasfyndigheter till ett utländskt konsortium.

Självhushållsbönderna har i jämförelse visat mindre militans men stöder i princip ovanstående, på basis av indiansolidaritet.