Engelska puritaner

I England bedrevs tidigt utvecklingspolitik, dvs staten gynnade från slutet av 1400-talet den teknologiskt mest framskridna industrin med olika monopolrättigheter och privilegier. Det hade landet många fördelar av. Men det skapades också efter något hundratal år en korrupt klass av monopolister som mötte fiendskap långt in i övre medelklassen. Denna var organiserad i parlamentets underhus och i den s.k. puritanska rörelsen - en religiös inriktning som motarbetade all lyx och flärd och betonade arbete och skötsamhet men förföljdes av den officiella kyrkan.

Parallellt pågick en strid som bestod i att godsägare - både monopolistiskt och puritanskt sinnade - la beslag på mark som sen urminnes tid hade betraktats som byarnas gemensamma egendom. I by efter by organiserade sig småbönder och jordlösa för att ta tillbaka sin jord och/eller använda den ändå.

Striden blev akut då den engelska kungen lät sig inspireras av de gängse europeiska kungliga militärdiktaturerna och började ta upp skatt på egen hand. Efter att det puritanska borgerskapet försökt använda lagliga parlamentariska medel att stoppa honom och som tack jagats av kungliga fogdar började de efter år 1640 organisera arméer för att avsätta kungen och organisera en republik med sig själva på tronen.

De revolutionära var splittrade redan från början. Det puritanska borgerskapet var helt till freds med att själva ta makt i stat och kyrka och låta det mesta fortsätta som förut - minus de olika monopolprivilegierna. De hantverkare och bönder som bemannade deras arméer ville ha mer än så. De ville ha bort allt kyrkligt tvång över huvud taget, och bönderna ville ha tillbaka sina byallmänningar.

Så länge de båda stred mot hov och monopolister höll de ihop. Men när dessa var besegrade år 1647 blev splittringen öppen. Det politikvana borgerskapet hade inga svårigheter att provocera ett uppror som snabbt slogs ner, varefter de missnöjda soldaterna tilldelades jord på Irland vars ägare jagats i landsflykt medan lönerna höjdes överlag. Återstående missnöje kanaliserades in i religiösa sekter.

Efter något tiotal år slöt borgerskapet fred med hovkretsarna på villkor som var fördelaktiga för båda parter. Parlamentets kontroll säkrades, en talrik lägre medelklass med internationellt sett unikt fördelaktiga villkor växte fram, och underklassen hölls i strama tyglar.

Läs mer om England här.

Litt: Brian Manning: The English people and the English revolution 1640-1649, Heineman 1976; Lars Åke Augustsson: De heligas uppror, Norstedts 1983.