Kortbeskrivning: En del av Nordsjökustens lågland och en del av medeltidens centrum för bondeuppror. Det stora bondeupproret 1381 lyckades visserligen inte men dagens historier räknar ändå frigörelsen från livegenskapen därifrån; kanske bidrar det något att godsägarsläkterna förgjorde varandra i ett inbördeskrig strax efter. Emellertid var det Londons tillväxt som en av Nordsjökustens handelsmetropoler som bestämde takten; den berodde i sin tur på växande ullexport från norr. Det var Londons köpmän och näraliggande kommersiella jordbruksföretagare som var själen i 1600-talets uppror mot kungens försök att göra sig till militärdiktator i gängse europeisk stil; detta uppror lyckades i så måtto att dess initiativtagare kunde etablera sig som makthavare och med tiden herrar över hela världen. Men de hantverkare och bönder de kallade in som hjälp och som organiserade sig i församlingar och kommittéer och uppfann folkrörelsetekniker som petition och demonstration och var först med att kräva likhet inför lagen hade föga glädje av detta; från revolutionens seger 1640 påskyndades avhysningen av bönder till fördel för de kommersiella jordbruksföretagen.

I mitten av 1700-talet lade köpmannahierarkierna beslag på Indiens rikedomar som de investerade i industrier. Londons hantverkarmiljöer återupplivade då folkrörelseteknikerna från revolutionstiden till försvar; makthavarna etablerade diktatur och tillämpade "social apartheid" mot alla arbetare som tvingades uppfinna arbetarrörelsen som enhetlig företeelse, en utveckling som mognar strax efter 1830 i chartiströrelsen. Emellertid strömmade pengarna in till England som dåtidens ledande supermakt, kapitalägarna kunde köpa upp de mer yrkesskickliga arbetarna med höga löner och dessa svek då sina mindre utbildade arbetskamrater varför den brittiska arbetarrörelsen länge förblev tämligen tandlös; först vid sekelskiftet 1900 började de icke yrkesutbildade organisera sig med början i den stora hamnstrejken.

Den sociala arbetaridentiteten förblev dock oanfrätt oavsett lönenivå och facklig tillhörighet varför England har beskrivits som "två nationer", en borgerlig nation och en arbetarnation som har föga med varandra att göra. En förenande länk är dock 1800-talets kvinnorörelse som växte ur den gigantiska medelklassens kvinnor som inte tilläts delta i samhället på annat sätt än i välgörenhetsorganisationer; när de kämpade för sin rätt att delta på samma villkor som männen måste de söka allianser med arbetarkvinnorna och hjälpte dessa att grunda fackföreningar. Denna tradition av klassöverskridande rörelser fördes vidare i femtitalets fredsrörelse, som var den kraft som tinade upp det kalla krigets bottenfrysning i Europa och lade grunden för både miljörörelse och ungdomsrörelser. Efter andra världskriget lyckades också arbetarrörelsen genomföra en välfärdsstat nästan lika snabbt som i de nordiska länderna; den förmådde dock inte tillnärmelsevis lika väl försvara den mot borgerskapet så det mesta försvann på 80-talet. Under 90-talet lade dock en senkommen protestvåg mot marknadsfundamentalismen - de s.k "poll tax riots" - via bland annat motorvägsmotstånd grunden för dagens allmänningsdiskurs, ett viktigt inslag i den globala rättviserörelsen.