Kortbeskrivning: Delat under medeltiden mellan det primitiva kristna/europeiska nord och det civiliserade muslimska syd, tills nord erövrade hela halvön och lade ut syd till jättelika latifundier åt de segrande generalerna, bemannade med besegrade arbetare. Ur denna synpunkt var erövringen av Sydamerika bara en fortsättning med samma metoder. Formellt gjorde dessa erövringar Spanien till den europadominerade världsordningens centrum, men eftersom först Genovas och sedan Antwerpens/Amsterdams köpmän höll i finansieringen var det dessa som lade beslag på vinsterna på affären medan spanska staten med allt mindre framgång stod för kostnaderna. En resning av städerna i Castilien på 1520-talet hade misslyckats med att sätta stopp för den utvecklingen, men med det katalanska upproret på 1630-talet var det slut med Spaniens stormaktsställning och landet förblev statiskt, ekonomiskt sett. Napoleons erövringar krossade den spanska staten, de amerikanska kolonierna gjorde sig fria, och lokala kommittéer, s.k. juntas, organiserade motståndet mot de franska arméerna.

Juntornas styrka förblev märkbar hela 1800-talet och bas för regionala autonomisträvanden i syfte att frigöra borgerskapen från Madridbyråkratins och kyrkans konservativa och centralistiska makt och/eller att frigöra bönderna från Madridbyråkratins och borgerskapets liberala och centralistiska makt, beroende på varifrån man ser det. På latifundierna i syd och i Barcelonas framväxande industri organiserade sig också arbetarna i anarkistiska rörelser medan gruvarbetarna i norr föredrog mer socialdemokratiska modeller. Under mellankrigstiden hade alla dessa rörelser länge framgång var för sig, inte minst för att staten hade så lite pengar att försvara sig med. På 30-talet kunde dock militären och kyrkan genomföra en hård diktatur efter ett treårigt inbördeskrig, inte minst för att bönder och arbetare utnyttjade så diametralt olika språk för "det goda samhället" att de inte kunde samarbeta. Militärdiktaturen genomförde en framgångsrik industrialisering med hjälp av tullar och importsubstitution, vilket skapade en medelklass som vid 60-talets slut var hjärtligt trött på diktaturens småaktiga kontrollbehov och störtade den i en serie stadsrörelser. Övergången till det normaleuropeiska mönstret gick snabbt på 70-talet om än arbetslösheten steg som en raket när industripolitiken lades om till EU-norm