Kortbeskrivning: Växte fram som ett nybyggarområde på medeltiden, befolkat av slaviska bönder och jordägare, och tyska och judiska köpmän och hantverkare. Under 1500-talet organiserade jordägarna området som spannmålsplantager med livegna bönder, med export som syfte, och såvitt känt lyfte bönderna inte ett finger för att försvara sig. Förmånstagare blev istället godsägarna som var talrika, ca 10 procent har det beräknats. Dessa organiserade sig i en anarkistisk republik som sträckte sig ända till Svarta Havet tills ryssar och turkar och sedermera också preussare och österrikare styckade landet mellan sig, senast i samband med Napoleonkrigen.

Ättlingarna till de störtade godsägarna drömde sedan om den förlorade polska friheten hela 1800-talet igenom och gjorde flera upprorsförsök, men de nya härskarna kunde framgångsrikt vädja till bönderna vars villkor mildrades och slå ner dessa. Först efter första världskriget, då Ryssland, Tyskland och Österrike hade fått stryk, uppstod en ny polsk stat med västmaktsstöd. Den var främst en angelägenhet för de nu urbaniserade godsägarättlingarna som styrde landet som en militärregim fram tills nazisterna ockuperade det 1939.

Deras brutala utrotningspolitik skapade, för första gången, en polsk nationell solidaritet. Den kunde inte hindra att den sovjetiska armén lade landet under sig som buffertstat med lydregim, men det var ändå i Polen som en facklig strid utvecklades tilll det nationella uppror som blev en av anledningarna till Sovjetblockets fall (de andra var förstås Afghanistankriget och den ryska regimens egen sociala isolering).