Spanska comuneros

Den spanska kungliga militärdiktaturen var först. Den började organiseras redan på 1400-talet. Det var följdriktigt att den också först stötte på seriöst motstånd mot sin centraliseringspolitik.

Spanien på 1400-talet var en industriell stormakt, det var det som satte landet i stånd att erövra Sydamerika. Industrierna fanns i städer som följaktligen hade stor makt. Krisen kom till sin spets 1520 då kungen egenmäktigt beslöt om nya skatter utan att fråga efter vad riksdagen tyckte. Den 15 april gjorde hantverkarna i Toledo uppror, avsatte de kungliga ämbetsmännen och utropade en "kommun". De krävde stopp för de nya skatterna, lokal beskattningsrätt och riksdagskontroll.

Upproret spreds snabbt till övriga castiliska städer som enades i allt bredare förbund. I juni bröt strider ut mellan de revolterande städerna och kungen, strider som böljade fram och tillbaka innan kungen slutligen kunde krossa revolten 1522.

Städernas nederlag har främst förklarats med att de misslyckades med att skapa en allians med bönderna, som därför fritt kunde mobiliseras på adelns och kungens sida. När städerna väl var ur leken som politisk kraft kunde centralstaten snabbt sätta igång med att underutveckla den spanska ekonomin och uteslutande förlita sig till plundring i Sydamerika.

Läs mer om Spanien här.

Litt: Manuel Castells: The city and the grassroots, University of California Press 1983