Urskogsskyddet i Amazonas

Amazonas låg länge för långt bort för att intressera någon. Det var bara gummit som det globala systemet hade intresse av; efter en kortvarig rush före första världskriget konkurrerades det dock ut av gummi från Malaysia och sedermera av syntetiskt.

Under sexti-sjuttitalet var det dock två faktorer som orsakade nytt intresse och ny exploatering. Dels öppnade militärregimen för ohämmad kapitalimport, påhejad av hårt nedpressade löner, bland annat till skogsavverkning i Amazonas. Dels drevs småbönder bort från sin jord av kommersiella livsmedelsexportörer och behövde ny jord varvid regeringen tyckte att den tomma jorden i Amazonas passade bra. Allt organiserades i ett jättelikt projekt finansierat med Världsbankspengar, Polonoroeste.

Så Amazonas började försvinna. Två grupper tog upp kampen mot detta: indianer och seringueiros, dvs folk som sålde rågummi till uppköpare; dessa två hade alltid legat i krig med varandra men enade sig nu mot det yttre hotet. Seringueiros hade själva just börjat organisera sig fackligt understödda av befrielseteologiska präster och tog initiativet.

De fick hjälp utifrån av den internationella miljörörelsen som länge hade försökt komma åt Världsbanken för otaliga andra miljöförstörande projekt, samt internationella människorättsorganisationer som upprörts över att Världsbanksprojekten avhyste folk till att leva i misär. De började lobba konservativa amerikanska senatorer som inte gillade internationellt bistånd om att skära ner stödet till Världsbanken. Och det visade sig att den koalitionen snabbt fann varandra. Världsbanken drog sig ur i början av nittitalet.

Indianer och gummitappare tog på sin sida kontakt med västeuropeiska, främst tyska, kommuner som organiserade sig i Klimatförbundet med målet att inte köpa virke från Amazonas och själva verka för minskade koldioxidutsläpp.

Resultatet blev, tillsammans med Narmadamotståndet och de europeiska motorvägsmotstånden, att de härskande tvingades erkänna miljökrisen. Tyvärr lyckades de också kooptera mycket av nordländernas miljörörelse in i meningslösa NGO-initiativ, varför miljötemat i stor utsträckning desarmerades, och plundringen kunde fortsätta i oförminskad takt.

Läs mer om Brasilien här.

Litt: Bruce Rich: Mortgaging the earth, Earthscan 1994.