A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V X Y Z Å Ä Ö

Folkrörelselexikon

 

B

 

Barrikad.

Blockering av en gata med fysiska föremål i samband med aktion. En barrikad kan ha många syften - klassiskt sett följande:
- att hindra polis eller militär att komma fram. Avancerad barrikadteknik använde flera barrikader i följd så att man kunde stänga in militären och göra slut på den genom att kasta föremål från taken
- opinionsundersökning. I samband med en politisk kris började aktivister resa barrikader och om de fick stöd av ortsbefolkningen kunde man gå vidare, annars inte.
- ett sätt att organisera deltagarna. Det visade sig snabbt vilka i ett barrikadbygge som hade auktoritet; dessa kunde så träda in som ett upprors underbefäl.
- passkontroll. När makten bröt samman fanns det risk för plundring men om barrikader bemannades av ortsbefolkningen förhindrades sådan.
- demonstration av överhetens maktlöshet. De två klassiska barrikadtillfällena i Paris 1830 och 1848 resulterade i maktskifte på grund av att de utkommenderade soldaterna gick över till andra sidan barrikaden.

Barrikaden som repertoar uppfanns i Frankrike på 1500-talet och spreds över Europa. I skogrika områden fanns en lantlig version som i Sverige kallades bråtar, som emellertid bara hade den första barrikadfunktionen ovan. Sedan kanonerna förbättrats förlorade barrikaden sin strategiska funktion i mitten av 1800-talet men används fortfarande som taktisk markering vid större aktioner.

Litt: Mark Traugott: The insurgent barricade, University of California Press 2010

 

Bas.

Aktiva lekmän i en organisering. Det är på den basen organiseringens hela imponerande byggnad av funktionärer, kanslier och representativa organ reser sig.

Det är basens bredd och styrka som avgör en folkrörelses styrka; funktionärerna är i bästa fall ett smörjmedel i maskinen. Det är hos basen resurserna finns, både de materiella och de moraliska, och det är möjligheten att basen undandrar staten sitt stöd som slutligen kan svänga staten i dess egenskap av kompromissorgan.

Ju mer en folkrörelse bygger på basens aktivitet, desto lättare är den att mobilisera i konflikter. Det är detta som är skälet till att folkrörelseforskare som Joakim Raschke ser frånvaro av fasta roller som det säkraste tecknet på en folkrörelse.

 

Befrielseteologi.

Ett försök att nyformulera kristendomens maktkritik och krav på rättvisa. Nyckelbegreppet är att världen måste tolkas ur de fattigastes perspektiv.

Befrielseteologin formulerades av latinamerikanska präster, organiserades i s.k. basmenigheter och har haft betydelse för bl.a. indianrörelsens och den brasilianska arbetarrörelsens framväxt. Den har också haft ett visst inflytande i europeiska rörelser för arbetslösa.

I mer generell mening är befrielseteologier en gammal företeelse - den medeltida radikalkristendomen som den t.ex. formulerades av valdenserna, sufirörelser inom islam, bhaktirörelser inom hinduismen samt den antibyråkratiska taoismen kan i viss mån betraktas som befrielseteologier eftersom de uttrycker/uttryckte maktkritik.

 

Beslut.

Den handling som ser till att en diskussion övergår i genomförande. Det finns olika former för beslut.

Det formella beslutet. Det finns två former: 1. Majoritetsbeslut. Fördelen är att det går snabbt. 2. Kompromiss, samförstånd eller konsensus. Fördelen är att man i bästa fall får ett beslut alla är nöjda med; i sämsta fall når man aldrig något formellt beslut utan diskussionen fortsätter tills någon fattar ett informellt beslut.

Det informella beslutet är oftast det som sker när inget formellt beslut fattas. Det finns två former: 1. Ett litet fåtal kuppar igenom ett beslut utan att någon annan vet hur det går till. 2. Beslutet blir att inget görs.

Se vidare Ledning.

 

Block.

Historiskat block. Klassallians som aktör i en viktig historisk förändring. Ingen klass eller annan grupp i samhället är i regel så stark att den ensam kan genomföra några förändringar, åtminstone inte så stark att den kan ha förändringen under kontroll. Den måste därför alliera sig med andra. Sådana allianser brukar, om de är tillräckligt fasta att ha en egen kulturell identitet, kallas block.

Ett exempel från Sverige är den s.k. vänstern från sekelskiftet -- samarbetet mellan stadsmedelklass, arbetarrörelse och majoriteten av bönderna som drev igenom den allmänna rösträtten.

När blockets mål har genomförts upplöses det naturligtvis. Men ofta kan den kulturella identiteten hänga med långt efter det att blockets politiska användbarhet har slutat att spela någon roll, ofta med viss förvirring som resultat. Ett exempel på detta är den franska revolutionens block som etablerade utveckling som ett viktigt mål även för arbetarrörelsen.

Litt: Antonio Gramsci: diverse skrifter.

 

Bluff.

Att inbilla motparten i en konflikt att man har större resurser än man i verkligheten har, och få honom att ge upp utan konfrontation.

Är alltid mycket lättare att genomföra för stat och näringsliv än för folkrörelser -- folk tenderar spontant att överskatta de förras resurser och underskatta de senares. Det är följaktligen troligare att en folkrörelses bluff synas än en stats eller ett företags. Och en avslöjad bluff är förödande för en aktörs trovärdighet.

 

Bojkott.

Organiserad isolering av en motpart. Mycket tyder på att bojkotter är en traditionell kampform åtminstone i lokalsamhället, och kinesiska hantverkare organiserade bojkottaktioner mot europeiska varor redan i början av 1800-talet. Men de som myntade begreppet var den irländska bonderörelsen som på 1880-talet isolerade de engelska godsägarna med godsförvaltaren John Boycott som pilotfall. Deras rörelse var så framgångsrik att engelska staten måste köpa upp godsen och sälja dem billigt till de irländska bönderna.

Andra framgångsrika exempel är den kinesiska nationella rörelsens bojkott mot japanska varor på 1920-talet och den svarta amerikanska medborgarrättsrörelsens bojkott mot företag som tilllämpade rasdiskriminering på 1960-talet.

Bojkott kräver i regel mobilisering av många och förutsätter därför kraftfulla aktörer.

 

Bolsjevisering.

Av det ryska kommunistpartiets första namn bolsjevikerna (vilket är ryska för "majoritetsfraktionen"). Hänför sig till deras organisationsstruktur: endast funktionärer är fullvärdiga medlemmar, lägre nivåer tillsätts av högre. Modellen tänktes garantera strikt disciplin genom att deltagarna gjordes beroende av organisationen för sin överlevnad, men eftersom den folkliga kontrollen omintetgjordes fanns ingen broms för korruptionen när organisationen väl hade nått makt och resurser. Se också Demokratisk centralism.

Bolsjevikisk organisation tillämpades förutom av kommunistpartierna också av katolska kyrkan, med samma motivering och samma resultat (se även Kristendom).

 

Bonderörelse.

Jordbrukares form för folkrörelse. Det självhushållande bykollektivets form för folkrörelse beskrivs under Bondeuppror.

Bönders försvar mot den kommersialiserade matmarknaden tar olika former. De utgår alla från att bönderna i världsmarknadssystemet står mot starkt monopoliserade aktörer både för försäljning, uppköp och krediter medan de själva är splittrade och små.

I världsmarknadscentrum har bönderna agerat som kooperativ och som partipolitisk påverkan på staten, främst för att denna ska skydda samhället mot världsmarknadens våldsamma svängningar, oavsett om det gäller mat, insatsvaror eller krediter. Bonderörelsernas pionjär, de danska bönderna, betonade också mycket starkt folkbildning och skapade folkhögskolan.

I världsmarknadsperiferin har bönderna gjort allt detta, men eftersom de är ännu mer pressade där har de också arbetat med jordockupationer och krav på jordreform, dvs omfördelning av jorden från godsägare till bönder. Den senare formen har varit relevant i de delar av världen där europeer och deras klienter har koloniserat och monopoliserat ägandet av jord. I vår tid blir dock bonderörelser alltmer lika över världen.

Bonderörelser har också varit basen för de flesta revolutioner under 1800- och 1900-talen, t.ex. den kinesiska, den ryska, den cubanska och den mexikanska.

Viktiga globala organisationer är International Federation of Agriculture Producers (för agrobusinessbönder) och Via Campesina för småbönder.

Litt: Derek Urwin: From ploughshare to ballotbox, Universitetsforlaget 1980. Jeffrey Paige: Agrarian revolution, The Free Press 1975.

 

Bondeuppror.

Självhushållande bykollektivs uppror mot elitgrupper som berövar dem för stor del av skörden eller i alltför stor utsträckning försöker bestämma över byns inre angelägenheter (se också Kommunrörelse). Bondeupproret är det traditionella sättet för folkmajoriteten att hålla makthavare på mattan. Bondeupprorets teknik var att storma godsägarnas hus och bränna dem så att alla arkiv och skuldebrev försvann. Svagheten i denna teknik var att bönder i olika byar ofta hade svårt att samarbeta eftersom de i regel hade olika direkta motståndare. I några få fall kunde de dock spridas över hela landsändar, se Skatteuppror.

Med matens kommersialisering förlorar bondeupproret sin mening och bönderna utvecklar andra former av aktion för att ta tillvara sina intressen. Detta skifte inträffar under 1800-talet i världsmarknadscentrum och under 1900-talet i världsmarknadsperiferin. Se Bonderörelse.

Litt: Victor Magagna: Communities of grain, Cornell University Press, 1991.

 

Bröduppror.

Lokal folkrörelses ockupation av mat under prishöjningstid för att sälja den offentligt till ett etablerat och acceptabelt pris. En form av aktion som inträffar under den tid den lokala marknaden slås ut av världsmarknaden och dess opåverkbara prisfluktuationer (se Förvaruligande, Antikommersialism).

Bröduppror inträffade i Nordvästeuropa ca 1650-1850, i Sverige och Sydeuropa ca 1800-1920), och pågår ännu i t.ex. Afrika och Indien. De avlöstes av strejker för att det är lättare att påverka löner än priser.

Brödupproren genomförs av lokalsamhällen. Ofta är kvinnor ledande eftersom de sköter hushållsbudgeten. De är målinriktade, använder ett behärskat mått av våld och når ofta en lokal kortvarig framgång. Vid vissa tillfällen, t.ex. i Frankrike 1789 och Ryssland 1917, kan flera samtidiga bröduppror få stora effekter. Det har dock aldrig hänt att brödupprorens lokala och folkliga organiseringar har fått kontroll över dessa effekter.

Litt: E.P.Thompson: Herremakt och folklig kultur, Författarförlaget 1983.

 

Bumerangeffekten.

Vissa forskares namn på att en kategori som har svårt att komma till tals hemmavid, antingen på grund av hårt förtryck eller på grund av att den har lite att hota sina fiender med, kan vinna ökad förmåga genom att knyta internationella allianser, antingen med emigranter (t.ex. irländska nationalister på artonhundratalet och arabiska islamister idag) eller med solidaritetsrörelser med hållhakar på det internationella maktsystemet (t.ex. Amazonas ursprungsfolk).

Bumerangeffekten är oförutsägbar. Ibland kan den internationella effekten bli större än den lokala som t.ex för de indiska bönder som startade Narmadakampanjen utan att vinna så mycket på det själva samtidigt som de delegitimiserade dammbyggen globalt.

 

Byråkratisering.

Se Funktionärer.

 

 

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org