A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V X Y Z Å Ä Ö

Folkrörelselexikon

 

T

 

Taktik.

Uppläggningen av en enskild handling i en konfrontation (till skillnad från uppläggningen av konflikten i dess helhet vilket kallas strategi). Enligt militärklassikern Clausewitz betyder taktik "teorin för hur man använder styrkorna i ett slag" medan strategi betyder "teorin för hur slag kan användas för att vinna kriget".

Bland huvuduppgifterna för en god taktik är att hushålla med resurser, beröva motparten resurser och att utnyttja terrängen.

 

Tarald Egs princip.

Uttrycket för den svages makt i en folkrörelsesituation. Vad de kristna kanske skulle kalla "änkans skärv".Uppkallat efter den sjuklige lärare med stor försörjningsbörda som var den förste som vägrade gå med på tyskarnas nazifieringsprogram i det ockuperade Norge. När han vågade så skämdes alla andra för att inte också våga.

Det är inte de resursstarka som utfordrar till initiativ och det är inte de som spelar en av samhället fastlagd roll som manar till efterföljd. Utan de alldeles vanliga människor man varken förväntar sig hjältedåd eller uppoffringar av men som ändå tar initiativ. Inte Greenpeace utan trädkramarna.

 

Tematisering.

Att artikulera, eller bygga upp ett kollektivt förhållningssätt kring, olika teman eller frågor som det kan råda konflikt i. Det är lättast att tematisera en fråga om det råder en akut konflikt som många kan identifiera sig med.

Enfrågerörelser tematiserar bara en fråga, men folkrörelser som utgår från ett sammansatt klassintresse måste tematisera många. I regel har den inte resurser att tematisera alla frågor den borde; några måste med nödvändighet ses som mindre viktiga och några kan också falla bort på grund av konservativ tröghet och oförmåga till nytänkande i gamla organisationer (jfr t.ex. arbetarrörelsen och miljöfrågan).

Kreativ nytematisering är nödvändigt för att det ska bli ett uppsving i en rörelse och nya resurser tas i bruk i nya mobiliseringar. Men det kan inte göras hur som helst; tematisering är en kollektiv process som bara blir effektiv om hela rörelsen deltar.

 

Tempo.

Folkrörelser har oftast mindre resurser än sin motpart. Ett sätt att minimera denna nackdel är bättre mobiliseringar, t.ex. att genom snabbhet få en konfrontation avgjord innan motparten hinner mobilisera alla sina resurser.

Framgångsrika folkrörelser har alltid ett nytt drag på gång och låter alltid motparten leva i rädsla och ovisshet om vad som ska hända i morgon. Det betyder inte att draget alltid måste vara epokgörande stort.

 

Terrorism.

Massivt våld mot person. Betyder egentligen utöva makt genom att injaga skräck (fr. terreur), men har alltmer urvattnats tills det i t.ex. den tyska terroristlagen betyder att "störa offentliga inrättningars arbete" och "befatta sig med attentatsrelevanta teman". Orsaken till denna devalvering är givetvis att den som kan klistra terroristetikett på vanlig opposition också lättare kan förbjuda vanlig opposition om han har lust till det.

Begreppet terror härstammar från franska revolutionen men de första som kallades terrorister var de som med politiska mord försökte skrämma de styrande i Ryssland till demokratisering i slutet av 1800-talet. Deras motiv var snarast var desperat brist på alternativ beroende på att de hade jagats upp i ett hörn där de inte ser någon utväg. Detta förefaller också vara det viktigaste skälet till att aktivister i våra dagar tar till individuellt våld.

Terrorism är vanligare bland stater än bland folkrörelser, eftersom stater har större tillgång till våldsmedel (se Upptrappning, Konfliktnivå). Dit kan räknas både terrorism mot de egna medborgarna på det sätt som är vanligt i t.ex. Centralamerika och den terrorism mot andra stater som stormakter brukar ägna sig åt.

Litt: Noam Chomsky: Terrorismens kultur, Epsilon Press 1990.

 

Tillfällesstruktur, politisk.

Yttre omständigheter som gör det möjligt att ett folkrörelseuppsving (eller för den delen nersving) kan äga rum.

Det vanligaste är att det uppstår splittring i den härskande klassen eller eliten om hur man ska hantera en ny situation eller kris. Detta utnyttjas då av kategorier, ofta i relativt privilegierad position, till att driva igenom fördelar för sig varpå nya kategorier uppmuntras av deras framgångar till att kämpa för sina frågor.

Ett välkänt exempel är hur den ryska härskande klassen råkade i inbördes konflikt med anledning av motgångarna i första världskriget, varefter alltfler kategorier mobiliserade.

Men tillfällesstrukturen påverkar också vilken form en folkrörelsemobilisering tar sig. Exempelvis har många forskare konstaterat att om den statliga makten är strängt centraliserad och svårpåverkad tenderar opposition att bli radikal, medan den tenderar att bli konciliant och försonlig om den statliga makten är öppen och decentraliserad. Se även Arbetsregim, Allianser.

Litt: Sidney Tarrow: Power in movement, Cambridge University Press 1994

 

Trovärdighet.

1. Att kunna göra troligt att man har rätt att delta i diskussionen, att vara legitim aktör i en fråga. Det beror dels på hur inblandad man är i frågan från början -- en fiskare har hög trovärdighet i fråga om fiske och havsfrågor -- dels på hur starkt symbolvärde man kan etablera. Det var det senare Greenpeace var så duktiga på och som ledde till att de under några år fick en central plats i offentligheten, trots många andra brister.

2. Att kunna göra troligt att man har kompetens nog att göra något åt det problem man tar itu med. Detta beror mer på mobiliseringsförmåga, politisk skicklighet och förmåga till makt.

För möjligheten att vinna är definition 2 avgörande. En folkrörelse får inte fullt stöd förrän den kan visa upp framgångar. Det svenska EU-motståndet hade dålig politisk förmåga och fick bara 48% i folkomröstningen trots att 60-65% är emot EU. Det har att göra med att folk i gemen är mer "realistiska" än folkrörelsernas deltagare och inser att segrar innebär samhällsförändringar, vilket kräver viss förmåga att förvalta från dem som har drivit fram dem.

3. Att kunna göra troligt att man aldrig ger upp, att bränna broarna. Detta är en form av trovärdighet som är särskilt viktig i förhandlingar. Men den är också viktig inför tveksamma sympatisörer och deltagare som undrar om man menar vad man säger eller bara syftar till att profitera på uppmärksamheten.

 

Tröghet.

Se Rutin.

 

 

Publicerad av Folkrörelsestudiegruppen: info@folkrorelser.org

www.folkrorelser.org