Den irländska självständighetsrörelsen och Sinn Féin

Irland var Storbritanniens första och närmaste koloni, med huvuduppgift att producera billig mat åt de engelska industriarbetarna. Denna producerades av arrendatorer på gods som ägdes av engelsmän. Mot denna ordning hade irländarna protesterat med ett bondeuppror vart tionde år.

Den första allirländska rörelsen var dock Catholic Association 1823 vars syfte var att få slut på den juridiska diskrimineringen av katoliker. Catholic Association uppfann medlemsavgiften -- en penny som samlades in vid kyrkan -- och blev så stort att diskrimineringen avskaffades. Fast arrendatorerna förblev lika fattiga för det.

Nästa stora mobilisering var Irish Land League på 1870-talet vars krav var att arrendena skulle sänkas. Det lyckades de med efter en kampanj där uttrycket bojkott föddes -- den riktades mot både godsförvaltare och bönder som tog vräkta arrendatorers plats -- och där till slut en majoritet av Irlands riksdagsmän var Land League-representanter.

Arrendatorstriden byggde på ett samarbete mellan bönder och städernas tradition av romantisk nationalism, uttryckt i Irish Republican Brotherhood -- en halvhemlig klubb som var lika stor bland irländska emigranter i USA som på Irland. Denna romantiska nationalism fick en stöt framåt genom segern i arrendatorstriden och ännu mer genom de goda tider för jordbruket som följde av att arrendet minskade och/eller arrendatorerna fick köpa de uppstyckade godsen till subventionerat pris. Den keltiska renässansen skapades främst av teosofer påverkade av indisk och egyptisk självhävdelse, men keltiska kulturuttryck blev populära bland de flesta irländare som tackade nationalisterna för de goda tiderna.

Sinn Féin (=vi själva) startade som en rörelse för ekonomisk självständighet, dvs för att irländare skulle köpa irländska varor istället för engelska och också starta tillverkning om det inte fanns. Men Sinn Féin blev också samlingspunkt för både den republikanska traditionen och keltisk renässans, inte minst för att rörelsen på grund av sin oförarglighet samlade så många. Det var medlemmar i Sinn Féin (republikaner och fackliga skyddskårer) som organiserade det misslyckade uppror 1916 som genom engelsmännens hämningslösa motterror oförtjänt blev till symbol.

Det som så småningom ledde till Irlands självständighet var den brittiska regeringens beslut att kalla in irländare till första världskrigets skyttegravar. Irländarna ville inte offra livet, så de stödde Sinn Féins vädjan om värnpliktsbojkott. Regeringen föll efter, och som tack röstade irländarna på Sinn Féin-kandidater i riksdagsvalet. De valda vägrade att resa till London utan bildade ett eget parlament. Efter två års strider mot krigströtta engelsmän fick den republikanska falangen -- huvudsakligen ungdomar -- igenom sitt krav på ett självständigt Irland och de mer moderata Sinn Féin-representanterna hade bara att tacka och ta emot.

Läs mer om Irland här.

Litt: F.S.L. Lyons: Ireland since the famine, Fontana 1971; Robert Kee: The green flag, Penguin 1972