Folkrörelselexikon

ÅÄÖ

Änkans skärv.

Ett uttryck som formats i kristen tradition och som innebär att det är lekmannens lilla insats som är det avgörande för en folkrörelse, inte de professionelle aktivistens flyhänthet.

Orsakerna till detta är tre. Dels är de professionella aktivisterna alldeles för få för att kunna göra allt som behövs; om allt hänger på dem blir de snarare flaskhalsar än bidrar till rörelsens framgång. Dels har de delvis andra intressen än lekmännen - se Funktionärer. Och slutligen är det de vanliga medlemmarna, som man inte förväntar sig mycket av men som ändå griper in, som appellerar till andra att också bidra - se Tarald Egs princip.

Ömsesidighet.

Social responsibilitet. Att svara på andra människors appeller.

Ömsesidighet kan inte förklaras eller härledas ur något annat. Den är en medfödd eller mycket tidigt intränad mänsklig egenskap som ligger till grund för det civila samhällets och därmed också för folkrörelsers arbetssätt. Det är mer framgångsrikt för en art att samarbeta än att konkurrera sinsemellan, och ömsesidighetsmekanismer har därför gynnats evolutionärt.

Se också Spontana livsyttringar.

Litt: Frans de Waal: Bonobon och tio guds bud, Karneval 2013; Peter Turchin: Ultra-society, Beresta 2016.

Önskelistesyndromet.

Att en folkrörelses program bara består av ett antal krav på motparten, utan att det föreslår några egna handlingar samordnade i en egen strategi. Önskelistesyndromet är ett tecken på subalternitet och på att rörelsen ytterst förlitar sig till motpartens paternalistiska välvilja. Det är ett resultat av regeringsmaktsstrategins tillfälliga framgång under 1900-talet och torde försvinna med dess fall.

Överideologisering.

Se Hypostasering

Överskott.

Det som återstår av en ekonomisk verksamhet sedan alla tekniskt nödvändiga kostnader betalats. I normal jargong detsamma som vinst -- men den normala jargongen är här oegentlig; vinsten är den del av överskottet som går till kapitalägaren medan lönen är den del som går till lönearbetaren, skatten den del som går till staten och delar av de andra kostnaderna maskerar sådana delar av överskottet som går till leverantörer, patenthållare och andra som verksamheten är beroende av.

Strid om överskottet pågår alltid mellan olika intressen. Strid om överskottet är också en orsak till uppkomsten av folkrörelser -- enligt marxistiska och ekonomistiska teoretiker den viktigaste. Enligt andra mer empiriska studier är folkliga rörelser intresserade av överskott uteslutande i den utsträckning det är nödvändigt för att bevara kollektivets grundtrygghet. Sant är dock att överskottets fördelning har konsekvenser för folkrörelsepolitikens resultat: ju större del av överskottet ens motpart får, desto större makt får han att bekämpa en med i framtiden.

I global skala tenderar överskottet att samlas i systemets centrum. Det anses bero på att verksamheterna i centrum är mer monopoliserade än de i periferin och därmed kan tilltvinga sig fördelar i handelsutbytet. Andra har tagit fasta på att verksamheterna i centrum är mer kapitalintensiva än de i periferin och visat rent matematiskt hur detta leder till att ett handelsbyte mellan centrum och periferi gynnar centrum mer än det gynnar periferin och successivt bygger upp ett överskott där. Ytterligare andra har hänvisat till det våld och hot om våld som finns i systemet, och som ända sen kolonialsystemets tid har underbyggt rutiner som tar hänsyn till centrum på periferins bekostnad.

På det lokala planet garanteras överskott av äganderätter, dvs statligt garanterade monopol, eller s.k. kulturellt kapital, dvs monopol på kunskap (för det senare se Övre medelklassen).

Litt: Om centrumperiferiresonemanget se Samir Amin: Den globala kapitalackumulationen, Rabén & Sjögren 1974; Erik Reinert: Global ekonomi, Premiss 2012.

Övre medelklassen.

Symbolhanterarna. De 20 mest privilegierade procenten av centrums yrkesverksamma plus deras motsvarigheter, några procent av halvperiferins och periferins.

Sedan ungefär 1980 har övre medelklassen stärkt sin ställning, ekonomiskt, politiskt och kulturellt, i hela världen -- i förhållande till både näringslivet och folkmajoriteten, "folket". Det beror på dess monopolisering av kunskap om produktionsprocesser och kontaktvägar, en kunskap som blir allt viktigare i en allt snabbare arbetande global ekonomi. Detta stärkande har uttryckts i att integrationen av folkmajoriteten har avstannat och börjat monteras ned eftersom övre medelklassen ser sig som stark nog att strunta i folkmajoriteten, och att de nationer eller nationalstater som var integrationens bas har förlorat politisk makt till fördel för det kosmopolitiska jetsetet av övremedelklassrepresentanter.

Se i övrigt Washingtonsamförståndet.

Litt: Robert Reich: Arbetets marknader inför 2000-talet, SNS 1994.